sarahingeborg

Här i Moshi är det väldigt varmt trots att det är regnperiod. Det regnar om nätterna och ibland någon gång per dag, men det torkar upp när solen ligger på under dagen. Jag har längtat efter ett hav och en strand att gå till och svalka sig och känna lite havsbris. Så jag och två vänner , Elin och Jan, bestämde oss för att åka iväg på en långweekend till Mombasa.

Vi hade hört att bussen från Moshi till Mombasa skulle åtta timmar. På kartan såg det inte så långt ut och trots att bussarna är skruttiga så förstod vi ändå inte hur det kunde ta så lång tid… tills vi kom till gränsen in till Kenya. Byråkrati alltså..  (men jag gillar stämplarna man får i passet)

Vid första kontrollen skulle vi köpa turistvisum till Kenya, vilket innebär att fylla i tusen papper med oväsentliga frågor och sedan ”köa” i det afrikanska kösystemet (det gäller att vara störst och först) för att visa upp dom för att få ännu ett papper med oväsentliga frågor att fylla i. Vid kontroll nummer två skulle vi visa vårt arbetesvisum i Tanzania, vilket jag ännu inte fått tillbaka trots att det gått sju veckor sedan jag ansökte om det. Så jag fick sätta igång en övertalningskampanj och efter viss skepsis från kontrollanterna fick jag mitt turistvisum.

Nästa stop var vaccinationskontroll. För att komma in i både Tanzania och Kenya måste man kunna visa i sin lilla vaccinationsbok att man har tagit vaccin mot gula febern, och boken hade jag förstås lämnat hemma på hostelet. I byrålådan ligger den bra. Övertalningskampanj nummer två sätter igång och efter en långrandig konversation på stakande swahili/engelska lyckades jag charma mig igenom den kontrollen också. När jag kom ut hade bussen åkt iväg och där stod jag och Elin med snopna och hjälplösa miner.

Efter några panikartade sekunder fick vi sedan förklarat för oss att bussen väntade 200 meter längre bort, vid bagagekontrollen. Så vi sprang. Alla väskor ut ur bussen för att kontrollanterna skulle göra sig det väldiga besväret öppna dragkedjan, och sedan stänga den igen, oerhört meningsfullt!

Där gick tre timmar och sedan skumpade vi vidare mot den stora staden Mombasa! Vi anlände mitt på dagen och eftermiddagen och kvällens spenderades i Mombara town. Det var Elins födelsedag så vi slog på stort och for till en tjusig restaurang. Kontrasten att åka från livet i Moshi till en trerätters middag på en fancy restaurang i Mombasa var underlig…

 

Elin var glad på sin födelsedag!



Åka tuk tuk i Mombasa



Mombasa är en intressant stad på många sätt. På samma gata ligger det kyrkor, moskér och sikh-tempel. Människorna lever i fred med varandra och det är ett otroligt mångkulturellt samhälle där alla verkar kunna acceptera varandras religioner. Samtidigt som imamen ropar ut bönerop från moskén sätter sig en kristen familj ner till bords och ber bordsbön, tänk om det kunde vara så överallt..

Man känner att man är i en storstad trots att pulsen inte är vad vi i väst skulle kalla storstadspuls. Allt går långsamt, pole pole, långsamt långsamt. Det var kul att se en stad så nära Moshi som är så pass välutvecklad. Det är ju lovande!

Vi fortsatte resan dagen därpå till Diani Beach som ligger en timme från Mombasa town. Vi hittade ett alldeles perfekt hostel nära stranden som var lagom billigt och spartanskt. Vi njöt tre dagar på en nästan tom strand. Eftersom att det är lågsäsong nu var hotelen nästan tomma. Lite pratsugna kenyaner strövade omkring på stränderna eller var ute med sina fiskebåtar, annars var det bara vi och havet.  







Elin rider kamel med två barn.



Trist...

Efter några veckor har jag nu lyckats få ordning på insamlingsprojektet. Det har varit ekonomiska gissel som har varit oerhört nyttiga för mig att klara ut på egen hand. Min hjärna fungerar lite långsammare här nere, tror att det kan vara värmen. Olika valutor som säljer och köper och jag kan inte riktigt förstå hur det går ihop sig, men i slutändan efter många uträkningar hit och dit fick jag ett resultat som gjorde mig glad i själ och hjärta.

Min insamling LITE VÅR TILL AFRIKA gav 9200 svenska kronor vilket är ca 2 296 000 tanzanian shillings. Det är väldigt mycket pengar här i Tanzania och ni kan inte tro allt vad det räcker till! Det var mer än jag väntat mig och planerat men pengar behövs alltid och det finns många barnhem och skolor här som behöver sponsring. Så stort TACK än en gång!

Jag tänkte att jag skulle visa här på bloggen allt jag hittills inhandlat. Det är fortfarande pengar kvar och jag har lite olika alternativ vart jag ska lägga dem. Jag låter er veta så snart jag själv vet! Jag håller också på med en redovisning på exakt hur mycket pengar jag har spenderat på vad. Om någon är intresserad av att ta del av den så kan jag mejla till den som vill när jag färdigställt den om några veckor. Jag har nu spenderat ca 3447 svenska kronor och då har jag även använt pengarna till transport (en taxiresa och en resa med pick-up truck) av borden och de andra sakerna som var för otympliga att frakta på dallah dallah..



Blöjor och mjölkpulver



Min vän Abby följde med till marknaden för att köpa lakan, täcken och matta.

Vi köpte färg och penslar och min vän Elin följde med till barnhemmet och var kreativ. Jag hade träffat pastorn som är överhuvudet för barnhemmet innan och han var skeptisk till idén men gick tillslut med på utsmyckningen som jag kallade "The tree in the garden of Eden on that tiny wall". Jag lyckades iallafall övertala honom och rummet blev lite roligare!





Lite musik ska dom ha. Jag köpte två spelare och lite kasettband.

Borden var förstås inte klara på morgonen när vi skulle hämta upp dom. Jag och Abby blev båda arga, trots att det var ganska väntat. Jag åkte till barnhemmet och jobbade och Abby stannade hos snickaren. Det här under eftermiddagen när jag kom tillbaka för att hämta dom… Nästan klara.



Det var kladdigt men kul!




Vi tackar så mycket!