sarahingeborg

Och så har ännu en vecka rusat förbi och det är fredag. Fredag har aldrig varit min utekväll så jag har istället lite kvalitétstid med mig själv. Något som jag har lärt mig att uppskatta sedan jag kom hit.

De senaste två veckorna har arbetet på barnhemmet varit i fokus och det har tagit upp det mesta av både min tid och tankeverksamhet. Jag är så glad att så många ville hjälpa mig och jag har fått in pengar som kommer räcka till mycket, mycket mer än det jag från början förväntat mig. En sak som jag prioriterar är att köpa en rulllstol till en CP-skadad flicka som heter Mary och som bor på barnhemmet. Hon är världens mest fantastiska lilla flicka och att få en rullstol kommer att innebära stor skillnad för henne. Jag tror att hon, trots att hon inte kan prata, är väl medveten om allt som händer och sker kring henne och stolen kommer att göra henne glad då det innan varit en omöjlighet för henne att sitta upprätt och förflytta sig. På mitt hostel bor en kvinna, Jan, hon jobbar som arbetsterapeut i sitt hem i England och hon har möjlighet att hjälpa mig att ordna en rullstol till Mary. Det är så häftigt, det är oftast tillfälligheter som får saker och ting att hända. Idag har hon varit med ute på barnhemmet och träffat Mary och tagit mått! Det är inte alldeles säkert att rullstolen hinner bli färdig innan jag far härifrån men jag vet att Mary är i goda händer hos Jan och att hon kommer få sin rullstol så fort det är möjligt. Här tar saker lite mer tid än de behöver.






Jag har varit på shoppingrunda och inhandlat plastskedar och tallrikar till tvååringarna och små plastskedar till bebisarna. Jag letar även efter någon typ av musikspelare men har inte hittat någon än. Det är svårt att få tag i bra elektronik här och oftast betalar man överpris för att varorna transporteras hit. Lite musik ska väl barnen få höra! Bilder kommer när jag styrt lite mer!

Jag hade med mig min fiol till barnhemmet i veckan. Jag har med mig min mammas gamla fiol hit för jag vågade inte ta med min egen. I bebishuset och hos de lite äldrebarnen blev det succé som mynnade ut i sång och dans. Reaktionen i mittenhuset med två- till treåringarna var desto mer intressant. Jag antar att de aldrig sett vart musiken egentligen kommer ifrån utan tror att den där svarta lilla fyrkantiga saken borta vid vakternas skjul gör den. Så när jag tog fram min fiol blev några av barnen livrädda och började gråta och skrika som jag aldrig sett dem skrika förut. Jag försökte vara pedagogisk genom att låta barnen ett och ett känna på instrumentet för att de skulle förstå att det inte ville dom någonting illa utan att det är världens mest fantastiska uppfinning, men jag insåg efter en stund att det var bäst för husfriden att helt enkelt packa ihop… Spännande!




Härom kvällen när vi satt hemma på hostelet på uteplatsen fick vi sällan skådat besök. Jag har upplevt åtskilliga nära-döden-upplevelser på den här resan men den här tar nog priset såhär långt.




Så här såg den ut efter att en modig själ lyckades smasha den med en flip flop medan vi andra stod på varsin stol förstenade av skräck. Skorpioner på köksbordet, nej tack… Hapana sante.

Äntligen påväg.

Den här resan rymmer så mycket och det finns så många möjligheter att utforska andra delar av Tanzania än bara städer och människor. Förra veckan var jag ute på en fyra dagar lång safari. Det var en av de absolut bästa upplevelserna i hela mitt liv! Jag kan inte riktigt sortera ut dagarna och i vilken ordning saker och ting egentligen hände, det är bara en enda stor klump av välbehag i mitt bröst när jag tänker tillbaka på det. Jag har aldrig känt mig så fri och bekymmerslös.

 

Egentligen skulle det räcka för mig att fara fram genom savannerna med vinden i håret och solen i ögonen. Naturen är så fantastisk! Att vi dessutom fick se en massa balla djur var nästan som en bonus.

 

Vi var fem stycken från mitt hostel som for och vi skulle sedan plocka upp en sjätte på vägen. Vi blev ett fint gäng, en riktig lyckoträff. Chauffören/guiden Sam och kocken Omari var  båda grymma! Sam kunde se djur med blotta ögat som jag inte ens kunnat se i en kikare om jag hållit utkik. Han sökte och körde! Och Omari trollade fram underbara middagar mitt ute i bushen, hur fasen det gick till förstår jag inte…

 

Vi besökte tre nationalparker varav en är en krater. Vi började i Lake Manyara Nationalpark, sedan två dagar i Serengeti Nationalpark och sista dagen njöt vi vår frukost intill en sjö full av flodhästar i kratern Ngorongoro Crater. Dagen fortsatte i kratern som måste vara en av jordens vackraste platser. Så oförstört och rofyllt.  

 

Jag känner så mycket och jag kan inte riktigt få ner det i ord, hur överdramatiskt det än låter. Jag försöker med lite bilder istället. Det blir nog bättre så. Bilderna är mina egna och Elins. www.elineskilsson.com 

Hemskt glad är jag i alla fall!




VÄLKOMMEN!





KNUGEN!







APOR HAR DET SKÖNT!







SOLUPPGÅNG I SERENGETI



VI DELADE CAMP MED EN ELEFANT VID NGORONGORO. HÄR BAKOM LADIESROOM!



HEMMA






NOSHÖRNING!









KISSEPAUS IN THE MIDDLE OF NOWHERE



DET ÄR ETT LEJON IVÄGEN..



UPP FRÅN KRATER!



JAG OCH SAM VID LAKE MANYARA



VRÅLÅKET!



PACKA



GLADA GÄNGET!

Det här eventet har jag startat på facebook för att samla in pengar till att köpa lite saker till barnhemmet jag jobbar på. Ni kan självklart delta i eventet utan medlemskap på facebbook. Vi har nu lyckats samla ihop 5910 svenska kronor och jag är så glad och rörd! Jag lägger upp samma text här och alla som vill kan lämna ett bidrag!

 

Nu har jag varit i Tanzania i två veckor.  Jag har valt att åka hit för att arbeta som volontär på ett barnhem som ligger i utkanten av staden Moshi i norra Tanzania. Barnhemmet heter Neema och ligger i en förort som heter Machame. Där bor det 35 barn som är från tre månader gamla upp till fyra år. Jag har hand om en grupp på nio stycken tvååringar. Barnen är underbara och personalen gör ett fantastiskt jobb. Dock är det så väldigt mycket mer som behövs och jag önskar att jag kunde hjälpa till att ge dem fler och bättre möjligheter att växa upp och leva sitt liv här. Någonting som finns kvar när jag åkt hem till Sverige, men jag behöver er hjälp, hoppas att ni vill hjälpa till.

 

Jag vet att många av er är studenter och inte har mycket pengar över, men tänk att om du för en enda gång drog in på den där koppen kaffe på Waynes, den där sista ölen på krogen eller den där godispåsen så skulle du kunna hjälpa till att ge Daudi, Elisa, Lulu, Sabri, Josepho, Jacob, Ahmesi, Chico och Naomi någonting som för alla borde vara en rättighet. Gör det nu direkt, innan studielånet tar slut, och om det redan är slut så spela ihop lite pengar på gatan!

 

Ett rimligt bidrag skulle kunna ligga runt 40-60 kronor men inget bidrag är för litet (eller för stort), jag är enormt tacksam för allt, det lilla räcker alltid till någonting!

 

Ett matbord i trä tillverkat av en snickare i Moshi - 250 svenska kronor

 

En plasttallrik och ett set barnbestick – 20 svenska kronor

 

En blöja - 2 svenska kronor

 

Tio små trosor/kalsonger – 20 svenska kronor

 

En barntandborste – 12 svenska kronor

                                                                                                          

Barnen behöver också kläder, leksaker, böcker, färgpennor, papper, kuddar, filtar etc. 

                     

Fram med bankdosan och sätt in ditt bidrag på mitt Handelsbanken-konto! Skriv gärna ditt namn som meddelande så att jag kan få med allas namn på ett vykort jag kommer att lämna på barnhemmet. Jag lovar att hålla er uppdaterade med foton och meddelanden om hur arbetet går! Ni kan även läsa mer om projektet och om arbetet på barnhemmet på min blogg sarahingeborg.blogg.se Sista dagen att sätta in pengar är 20 april.

 

Sarah Nilsson

Konto: 408 234 008

Clearingsnummer: 6591

 

Jag tror på er, kom igen!

 



Vad och varför:

 

Tvååringarna vill äta sin mat själva men eftersom det inte finns några bord eller ordentliga matverktyg så är det omöjligt för dem att lära sig. Jag skulle vilja köpa ett bord som de kan sitta vid när de äter, nu sitter de på bänkar utmed väggen. Jag tror att det stärker deras självförtroende om de lär sig att äta själva och de blir självständiga individer. Det finns en hantverkare i Moshi som gör fina trämöbler. Att köpa ett matbord av honom skulle dessutom stödja hans verksamhet och hjälpa honom att försörja sin familj.

 

Jag kommer också att köpa haklappar, barntallrikar och barnbestick för att göra det lättare för barnen att äta. Nu får de sin mat i muggar av rostfritt stål och när vi matar dem använder vi vanliga skedar. Efter varje måltid är allas tröjor smutsiga av mat och behöver tvättas.

 

Blöjor är dyrt men för oss västerlänningar är det en självklarhet att våra barn ska vara torra och rena. På Neema räcker inte alltid pengarna till blöjor. Jag skulle vilja ge dem ett blöjförråd som de kan ta av när det krisar. Barnen ska inte behöva gå omkring i blöta byxor, och personalen skulle kunna vara tillsammans med barnen istället för att tvätta smutsiga kläder flera gånger om dagen.

 

Jag gör denna insamling därför att jag tror att vi tillsammans kan samla in tillräckligt mycket pengar så att jag kan köpa, överlämna och introducera de här sakerna för barnen och personalen innan jag åker hem. Det är en fantastisk möjlighet för er att bidra till någonting som faktiskt kommer att göra stor skillnad. Det är så svårt att veta vad som behövs när man är hemma i Sverige men är man på plats så blir det väldigt tydligt. Pengarna kommer att gå direkt och självklart oavkortat till mitt projekt med de här barnen. Jag hoppas så innerligt med hela mitt hjärta att så många som möjligt av er vill visa ert stöd för detta, och sprid det gärna vidare!

 

När vi ses så ska vi kramas hårt!  

 

Massa kärlek, TACK!